I somras lovade jag att bjuda min mamma på lunch och konst i London. En av våra gemensamma konstfavoriter, Helene Schjerfbeck, skulle nämligen äntligen presenteras för den engelska publiken på Royal Academy of Arts. Inte lika omfattande som utställningen på Ateneum i Helsingfors för några år sedan, men det är så sällan man får se MÅNGA verk samtidigt och jag gillade särskilt att ett helt rum ägnades åt hennes självporträtt.
Nu visade det sig också att man ställde ut en av Schweiz stoltheter: Felix Vallotton. Hans träsnitt är mästerliga.
Och så fick jag se något för mig helt nytt: Antony Gormley. Jag är inte särskilt förtjust i det som kallas Contemporary Art i vanliga fall och tycker oftast att det är ganska krystat. Men det här gillade jag!
London bjöd på regn, men också på milda vindar. Tror att den här kompisen började rusta för vintern?
Jag vet inte varför jag alltid tror att jag ska hinna med det här före semestern, men det slutar för tredje gången med att jag släpper boken i augusti. Det är väl helt enkelt min rytm… Och jag kan tycka att det är rätt skönt och okomplicerat. Nu finns i alla fall ”Han kommer att lämna mig” ute och jag är jätteglad för det. Hoppas att ni vill läsa!