Elisabeth Oweson

Ibland gör jag utflykter.

10/06/2019 by Elisabeth Oweson

För någon helg sedan tog vi oss till Genève. Det låter ju inte som om det vore väldigt avlägset, eller hur? Men det är ett år sedan jag var där senast! Och då bara några timmar. Det tar en halvtimme med tåg och ändå är det som att komma till en annan värld.

Den här gången stod två museer där jag aldrig satt min fot på programmet. Först ut: Fondation Martin Bodmer. Kul att se den karakteristiska vattensprutan från ett annat håll!

Förutom ett museum, signerat Mario Botta, är det också ett fantastiskt forskingsbibliotek – “For archeologists, art historians, papyrologists, medievalists, specialists of French, German, English, Italian, Spanish, Scandinavian, Slavic and Eastern literatures, for historians of law and the sciences, of printing and writing, the Martin Bodmer Foundation constitutes an almost inexhaustible mine for research and discovery.” (Bernard Gagnebin). Och just nu pågår en utställning med skrivböcker (fram till och med 25 augusti).

Eller Marcel Prousts korrekturanteckningar för ”Du côté de chez Swann”.

Stopp nummer två var ett annat litet museum, Fondation Baur, med samlingar från Japan och Kina. Nu pågår utställningen ”Asia Chic” (till 7 juli), där man belyser de franska kreatörernas fascination för det österländska under tidigt 1900-tal. Massor av vackra kimonos, kombinerat med tryck från dåtidens modemagasin.

Sedan hittade jag den här, i deras permanenta samlingar:

Någon mer än jag som gillade Edmund de Waals bok? Fast hans hare såg inte ut så här, även om det också var en netsuke. Den såg ut så här: http://www.edmunddewaal.com/writing/the-hare-with-amber-eyes/gallery

Två tips alltså, om ni har vägarna för Genève. Det enda man måste komma ihåg i detta lilla land är att de flesta utställningar också är små, trots att de affischeras som något gigantiskt. Är man inte värsta museiälskaren är det ju positivt, men bygger man hela sin dag runt ett enda museibesök kan det förstås bli lite knepigt. Själv tycker jag att de här små och oerhört väl underhållna samlingarna är pärlor…

När tiden bara går.

03/06/2019 by Elisabeth Oweson

Händer det dig? Att du upptäcker att dagarna, veckorna och månaderna bara passerat, utan att du riktigt vet vad du har gjort eller vad som har hänt?

Så har det varit för mig. Kan inte begripa att det är sommar och att den startade prick den 1 juni, som om den var programmerad att göra det. Inte en dag tidigare. Men under de månader som gått sedan december – vad har jag gjort då? Ingen aning.

Åkt en del skidor. Läst ett antal böcker. Slitit med en eländig text, som kanske inte blivit bättre, men lite annorlunda. Försökt intala mig att det är bra att det regnar/blåser/är kallt, så att jag inte behöver ha ångest för att jag inte är ute och njuter av det vackra vädret och inte heller ha ångest för att jag inte sitter inne och arbetar.

Tagit en tur till Italien, där det inte heller var särskilt varmt men där åtminstone citronerna var mogna.

Nu ser jag fram emot balkonghäng, jordgubbar och sockerärtor. Och hoppas på att det kvickt blir varmt i sjön. Att jag blir färdig med mitt textarbete. Och att jag hittar energi att skriva, i alla former.

Köp en bok, vettja!

21/11/2018 by Elisabeth Oweson

Ja, det kanske är vad du väntar dig att en författare ska uppmana till. Och nu gör jag det. För nu finns min bok “Han kommer att lämna mig” i mjukband! Samma storlek som hårdband, men till lägre pris och med bättre papper än pocket.

Istället för att ge ännu en amaryllis, mer dyr choklad eller ytterligare ett doftljus när du går bort på glöggkalas kan du ta med dig min bok till värdparet. Och kanske finns det en arbetskamrat, en kompis, ett syskon, en svägerska, en mamma eller en svärmor som du inte riktigt vet vad du ska ge nu när helgerna stundar? “Ingenting stort” eller “vi skulle ju inte ge varandra något, bara tänka på barnen” är ett motto hos många familjer – men en bok?

För så här är det: jag vill gärna bli läst. Jag vill så gärna att ni diskuterar det här med att barnen flyttar hemifrån; att ni pratar om det på jobbet, med era respektive, med era föräldrar och i era bokklubbar. Jag tror att det är bra att få dela sina upplevelser och det är inte skämmigt vare sig att säga “Jag saknar honom” eller “Så skönt att han flyttat!” (och det kan förstås lika gärna gälla en dotter, men jag gillar inte ordet hen), men det hindrar inte att det kan vara en lättnad att få säga det. Och veta att det inte är något man är ensam om.

Så: Köp en bok. Nej: köp MIN bok.

Den finns på Bokus och Adlibris (tryckt och digitalt) och även digitalt på Amazon och iBooks.

5 saker i fokus – november

15/11/2018 by Elisabeth Oweson

Vi kan väl titta lite på färglada bilder jag aldrig publicerat, från några kortare och längre resor jag gjort under året?

Att drömma sig tillbaka så här under vad som känns som årets näst längsta månad (januari har sannolikt fler än de 31 dagar som står i almanackan) måste vara tillåtet. Häng med!

Vinter i Wien

Så här ser det ut på Musikverein i januari. Roligaste dansfesten alla kategorier – vals, slowfox, jazz och disco i en salig blandning på olika plan i byggnaden och alla från 18 år och uppåt är välkomna (och kommer!). I pauserna äter man varmkorv eller gulaschsoppa och frukosten består av wienerschnitzel på närbelägen morgonöppen restaurang. Men missar du just den här balen finns det ett par hundra till att välja mellan, ända fram till fastan.

Vår i alperna

Det finns få saker som är så härliga som när solen värmer igen och lunchen, gärna ostfondue vid dessa få tillfällen, kan intas utomhus. Då sitter vi kvar länge på restaurangen (för länge, enligt vissa) och dricker kaffe och äter kakor som avslutning. Sol och snö – kanske den bästa av kombinationer, trots allt.

Sommar i Japan

Att reparera porslin enligt japansk tradition – kintsugi – är en konst. Vi gick en snabbkurs när vi var i Tokyo och nu har jag snart lyckats reparera en tallrik som ramlade i golvet här hemma. Med lite tur blir det bästa kakfatet!

Sensommar vid Lac Leman

Sjön vi bor vid är ett substitut för havet; det är ofrånkomligt när man som jag är uppvuxen i Göteborg. Ändå finns det något magiskt med bergen runt omkring – och så förstås alla vackra städer längs med vattnet. Här: Vevey. Tog en utflykt dit och gick på historiska muséet för lite research kring ett av mina bokprojekt.

Höst i London

Christo har följt mig i många, många år, men det här måste vara första gången jag sett en av hans installationer på riktigt, ”The London Mastaba”. Den skulle egentligen redan ha tagits bort när vi var där, men nu låg den kvar i the Serpentine Hyde Park. Onödigt tycker säkert många. Annorlunda kan man väl åtminstone konstatera? Och oljetunnorna är inte något nytt för honom, de har funnits med sedan 50-talet. Tanken är att placera en mycket större variant i Förenade Arab Emiraten… Här finns mer information: http://christojeanneclaude.net

En utställning till!

18/10/2018 by Elisabeth Oweson

Ja, det får väl bli sex stycken då… fast det finns förstås fler, allt kan man inte hinna…

Men den här: absolut.

Tadao Ando, le défi, på Centre George Pompidou, Paris (till 31 december 2018)

Vi såg en liknande utställning i Tokyo för ett år sedan, men språkförbistringen gör att det är svårt att ta till sig all information. Tadao Ando är makalöst produktiv, tackar tydligen sällan nej till ett projekt. Allt blir inte verklighet. Allt är inte lika spännande. Men många byggnader har en alldeles speciell prägel, inte minst ”The Church of the Light”. Man skulle kunna tro att det känns hårt och stel med all betong, men det är märkligt ombonat och tryggt och inte minst: vackert.

Foto: Mitsuo Matsuoka

Enligt New York Times har Ando ingen tanke på att sluta: ”I am 77 years old and do not plan to stop working any time soon,” he added. ”No matter your age, it is better to be an unripe green apple than a mature red apple.”